Ja, lite dålig på att uppdatera är jag nog trots allt men det känns inte så jättekul just nu. Det går väl hyfsat egentligen men det är tråkigt… Jag längtar så efter mat! Och jag önskar att jag kunde gå ner bra i vikt genom att äta både nyttigt och onyttigt… Men så är det inte för mig… Cambridge funkar ju i alla fall och snart kommer jag börja trappa upp med en del vanlig (nyttig) mat också. Och på lördag ska jag och sambon ut på restaurang och äta för då har vi barnfritt.

Cambridge var lättare när jag inte hade två barn som kräver sitt… Det är jobbigt med kink och intensiviteten från barnen när ens krafter inte riktigt räcker till, och det är jobbigt att inte få sova hela nätterna, och det är jobbigt med nattningarna av yngste sonen, och det är jobbigt att laga mat till resten av familjen. Och motion orkar jag knappt tänka på ens!

Men men, jag har faktiskt bestämt mig att inte ge upp tanken och planerna på att bli smal. Nja, åtminstone ska jag bli nöjd med min kropp och vara normalviktig. Även om jag skulle råka ” fuska” eller ”synda” så ska jag inte ge upp. Allt är inte kört för att man faller för en frestelse nån gång. En gång förstör inte allt. Det är ingen idé att fortsätta proppa i sig varje dag bara för att man råkar göra det nån gång. Jag har varit en ”allt eller inget”-person men det vill jag inte vara länge! Allt ska få vara ok i en rimlig mängd.

Jag vill kunna ha det på det sätt som in konsulent sa, att det är ok med en ätardag i veckan.

Tidigare klarade jag av att motstå frestelser för att jag alltid tackade nej till allt och aldrig köpte nåt onyttigt (ja, jag har faktiskt haft en sån period och då tränade jag också fem dagar i veckan). Gud vad jag kände mig duktig när jag var så extrem med både kost och träning… Men sen kom det smygande – fester, ätande framför tv:n, godis, goda ostar etc… Och till slut unnade jag mig något varje dag! Och sen blev jag gravid och släppte alla hämningar 😉 Men värst blev det nog under amningsperioden (då första sonen hade kolik och jag började tröstäta)… Åt när jag var ledsen, uttråkad, stressad, för att fira… You name it! Inte konstigt att jag inte gick ner i vikt efter sönerna föddes… Tror även att jag fortsatte gå upp i vikt när mammaledigheten gick över och jag började på mitt stressiga jobb. Pust…

Blaa bla bla…

När yngste sonen sover så ska jag gå och ta mig ett glas vatten. Törstig!

Igår åkte jag in till stan för att träffa min cambridgekonsulent. Hon tyckte att det syntes på mig att jag gått ner en del i vikt. Nu är det ca 5 kilo som försvunnit. 79,7 kg visade konsulentens våg! Fast hemma hos mig visar den fortfarande siffrorna åtta och noll…

Jag kan bara erkänna att jag tycker att det är motigt att inte få äta. Det går ändå ganska bra men det är trist. Det är väl delvis för att jag inte har så mycket att göra på dagarna pga sjukskrivningen och delvis för att jag är så van att äta så fort jag känner mig deppig, uttråkad och sugen.

Konsulenten tyckte i alla fall att jag ska fortsätta med ren kur fram till den tjejweekend jag ska på den 25:e oktober. Och att jag under min weekend skulle tänka på vad jag äter så att jag främst äter proteiner och grönsaker men ändå njuter! Dessert får jag väl skippa 😉 Hon tyckte också att jag skulle fortsätta med ren kur sen igen. Det känns just nu som att det är så jag ska göra!

Idag fick jag min sjukskrivning förlängd i några veckor. Som det ser ut nu kommer jag börja jobba 19/11 igen… Håller tummarna för att det ska fungera bra! Risken är att jag ska falla tillbaka när jag börjar jobba igen. Jag är glad att jag få lite mer tid till att återhämta mig.

Efter läkarbesöket tog jag en promenad och medan jag funderade på om jag skulle gå och klippa mig eller ej ringde mobilen. Det var från förskolan… Minstingen har fått vattkoppor! Så det var bara att traska dit (eller jag tog bussen dit) och hämta hem kidsen. Typiskt… Nu får sambon troligtvis vabba hela nästa vecka eftersom jag ju är sjukskriven.